Resultatet en lektion i sig

Provomgång två om vikingatiden lät vänta på sig- på gott eller ont? Till denna omgång hade jag gjort om de digitala frågorna en del och målet var att de skulle ha ett snitt på 70% rätt. Medan de har nagelfarit sina och kamraternas kunskaper har jag observerat så mycket annat som jag inte trodde jag skulle hinna se. Jag har också kunnat frigöra mig och varit tillgänglig där jag mest behövts. Gruppens snitt i procent var hela 81. Häftigt och vinnarna är eleverna själva!

Påsklovet var förvisso ett oönskat break men å andra sidan, den kunskap som inte sitter längre än till första avstämningen är inte så mycket värd ändå. Jag fick frågan om man verkligen skulle ägna lektionstid till att träna på inför prov. Varför inte?! Det finns mycket som talar för detta.

  • Att använda varandra som lärresurs ökar effektiviteten
  • Att få höra många fler positiva kommentarer och peptalk ” Bra gumman! Great och där satt den!”
  •  Att vässa sina förklaringar och argument
  • Att nöta in och få snabb och personlig återkoppling av gruppen på det som visat sig vara en stötesten.  ”Vilket bestick, va de nu´ra som inte fanns på vikingatiden”.
  • Att tvingas gå till botten med oklarheter som ensamt lösts med en axelryckning
  • Att jobba med olika sätt att träna in, befästa samt förhöra varandra
  • Att upptäcka varandras olikheter och försöka skapa förståelse för att vi lär oss på vitt skilda sätt
  • Gruppkänslan torde stärkas av att se vad man tillsammans kan åstadkomma.

Vad är då att lyckas? Vad är vinsten med detta sätt att jobba och utmana?  Som jag ser det, är inte kedjan starkare än den svagaste länken.  Alla ska lyckas! Alla ska ges / få / ta chansen att lyckas höja sig och sin lilla grupp till nya oanade resultat för att på så sätt höja hela klassens resultat.

När de ska se och tolka diagrammen kommer jag också att framhålla små grupper i gruppen som gjort klassens höga totalresultat möjligt. De som lyft resultatet mest. Jag kommer att lägga fokus på hur de arbetat, vad de själva tror var konceptet till framgång och känslan både innan och efter.

Det jag vill att alla ska ha med sig är behållningen av detta till ett annat arbetsområde och känslan av att allt är möjligt!

Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera, hur kommer det sig att elever som jag uppfattar som normalpresterande inte höjt sig utan ligger kvar knappt hälften rätt precis som tidigare? Gruppsammansättning, svårigheter jag borde förutsett, oengagerande, vad?! Det är redan min nästa utmaning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *