Månadsarkiv: februari 2014

Tid för reflektion, det är dumt!

Efter  de senaste veckornas ålagda arbetstidsinventering har förtroendetiden ibland diskuterats hett i kollegiet. Vi har ett bra avtal men verksamheten kräver ofta mer av oss och eftersom våra ”kunder” är barn (och deras föräldrar) är det lätt att tulla på sin tid för att kunna ge lite till. Det är dumt.

Mitt lov har ätits upp av projekt jag själv satt igång, det är dumt. Skrivelser till Barn- och utbildningsförvaltningen om att få till stånd en gemensam tydlig språkplan, sökande efter material att använda vid lärmoduler, ett material som ska passa ämneslärare såväl som åk. 0 – 6, möten för att lägga upp första spånarträffen med inbjudna pedagoger efter lovet, och återkopplande hit och dit i frågor jag kastat ut. Det är dumt!

Men det är inte det jobbet framför allt som nu tagit luften ur mig. Det är inte det jag vaknar av, snurrar ett par varv i tankarna med och i bästa fall somnar om. Nej det som ligger där och skaver är all extratid nationella proven (NP) genererar. Det börjar redan innan den sekretessbelagda, väl inplastade, hårt buntade bibban kommer. Någon vecka innan kommer information, ett gediget texthäfte att sätta sig in i om hur provet är konstruerat och ska genomföras in i minsta detalj. Det står faktiskt ”säg till eleverna …”. Det är å andra sidan ganska skönt att bara lydigt genomföra om det inte varit för efterspelet.

Det saknas allt som oftast någon elev och därför ska det till ett uppsamlingsheat vid lämpligt tillfälle och någon ska provvakta. Denne någon ska till det tillfället också sätta sig in i materialet, samt att det ska loss lokaler igen för en provgrupp. Ja det kan tyckas banalt men med delade klasser och kontinuerligt om-målningsarbete av ett klassrum åt gången på vår 4 – 9 skola, krävs det logistik.

I princip är jag för NP men då ska de rättas av samma grupp lärare, som fått central  utbildning från huvudmannen, i det här fallet Skolverket. Dessa lärare ska ha fått tillfälle att genomföra ett stort antal gemensamma provrättningar för att hitta samsyn i sin bedömning.

Det muntliga provets samtalsdel har bandats och jag har lyssnat på det ett sjukt antal gånger och jämfört mina elever med Skolverkets dåliga ljudupptagning och dess tillhörande kommentarer. Läsförståelsen är kanske den del som är mest snabbrättad, dock är det svårt att sitta ostört på arbetstid varpå stor tid läggs på att ständigt sätta sig in i frågorna och dess godkända svarsalternativ.

Inte särskilt förvånande skriver Skolinspektionen att störst bedömningsavvikelser har förekommit vid skriftlig produktion i svenska och engelska, och framförallt vid de längre texterna. Nu mera är det matematikämnet som satts under lupp! I mitt myndighetsutövande, trots att jag gjort mitt bästa, finns det för många godtyckliga aspekter för att utgöra likvärdig nationell bedömning. DET är dumt!

Vill du rätta NP?

Trappan- medvetandegör

IMG_0189IMG_0187SymbolsymbolJag ville prova ”trappan” för att arbeta elevaktivt (som var ett av mina mål i Skolyftet) formativt och synliggörande med bedömning.  Flera lektioner innan hade vi jobbat med religion och tittat mycket på vad religiösa ord och begrepp egentligen innebär. Så här gjorde jag:

Med stora ark och uppmaningen att skriva ett gemensamt svar stort på pappret skulle gruppen besvara ” vad kännetecknar en symbol”, ”vad är en övergångsrit” och ”vad gör buddhister istället för dop?” Svaret skulle vara tydligt och innehållet riktigt.

I grupperna kom nu lösningar som provades, omformulerades, analyserades och ibland förkastades, de tränade på massvis av förmågor innan de slutligen skrev ned sitt svar och placerade det på tavlan under magneten.

Efter det höll jag upp ”jättelapparna” och läste svaret. När alla var upplästa fick de säga var i trappan de ansåg att den skulle sitta och varför. Grupperna jag undervisar i är något olika, i ena gruppen är de något försiktigare och bara ett fåtal skulle komma med egna förslag i helklass. I den gruppen vill jag aktivera den enskilde mer genom att de först skulle prata sig samman inom gruppen och sen ha ett gemensamt utlåtande. Det var bra, nu vågade de och jag lyssnade och kunde även bedöma två elevers muntliga förmåga vilka jag inte hört av på ett tag.

När samtliga grupper fått säga sitt och jag flyttat särskilt omtvistade lappar ( enligt mig C-svaren) ett flertal gånger började de argumentera allt mera självständigt för varför de tyckte som de tyckte, de gav verkligen inte upp!

Det handlade inte om att gruppens självformulerade svar var bäst på något sätt, utan helt enkelt det jag ville åt, kritiskt granskande av ett för dem  ett känt svar. Argument som att ” vissa buddhister” inte kan liknas med” buddister ”för det betyder alla och det var inte alla som tog sitt nyfödda barn till templet. Vad är nyfödd då? Och ”man  eller dom” säger inte att det är föräldrarna som tar barnet till templet. På min fråga om man inte kan läsa det mellan raderna, vem skulle annars ta barnet till templet håller många med men hävdar ändå vikten av att skriva tydligt och välformulerat.

Sista uppgiften var att åter igen skriva ett svar från gruppen och samtidigt ha i åtanke vad vi diskuterat nyss i form av formuleringar. De skulle utgå från första svaret och försöka skriva till det de ville förbättra med en annan färg på pennan. (syns i bildhuvudet) När lapparna kom fram igen avslutade vi med att prata om vad de lärt sig av en sådan här lektion. Svart på vitt stod det ju nu klart att samtliga kunde höja sig och att tavlan inte räckte till för alla toppsvar.

Att redan under samma lektion få chans att omformulera sig, gjorde att alla såg att det var möjligt och växte som individer. Det var ett kul sätt att jobba där jag även hann bedöma, den biten ska jag utveckla vidare.

IMG_0188

 

Isdraken

Våra elever i åk 6 har nu avslutat Isdraken av Magnus Engstöm, en alldeles fantastisk bok med djup och värme.

Arbetet har varit omväxlande

  • läsning enskilt, en kort del av texten med ett reflektionspapper i hand, samtal sen
  • högläsning av frivilliga elever (började med att jag var hes, några ville fortsätta)
  • jag har högläst – eleverna kryssat av valda ord urplockade från texten och på så sätt tränat aktivt lyssnande
  • jag har läst , de har varit uppslukade av innehållet
  • härlett ord tillsammans
  • gjort utvecklingar av korta satser som ”Hon gick in i huset” kunde bli ” Den unga kvinnan balanserade högfärdigt på metallklackarna då hon steg in i boutiqen”
  • eleverna har skrivit en egen påhittad replik som skulle kunna ha sagts av någon i boken och de andra skulle gissa vem som kunde tänkas ha sagt det (se inläggen på läslust.se märkta Gissa repliken)
  • konstruerat en replik där syftet var att den skulle sägas av den ”surmulne” Bertil (som grälade med sin bror om fiskerätter eller den pigga, driftiga Pi som huvudrollsinnehavaren Mik var kär i.)
  • boksamtal i mindre grupper med tärning, en uppgift jag hittat på nätet
  • boksamtal utifrån givna stycken och i grupp göra kopplingar till andra böcker/artiklar vi läst
  • högläsningarna har ofta innehållit ”stopp”, ibland har händerna åkt i luften spontant då de varit så totalt fokuserade på innehållet att det bara vetat vad jag kommer att fråga
  • ”Stoppen” kan vara allt ifrån ”vilket ord står efter detta?” ” vad menar han med det? ”(läsa mellan rader) ”vem syftar detta på” ”skriv ned hur du skulle ha gjort i en sådan situation” ”tänk till själv, hur skulle du ha upplevt/ tänkt/känt/”-prata sen med din granne
  • brainstormat ord som uttrycker känslor i grupp, uppmanats att markera laddning i ord med 1-3 streck under orden
  • grupperat orden i endast tre kategorier med olikfärgade pennor, där de tränar kommunicera, argumentera och analysera kring varför det ena ordet ska tillhöra kategorin men inte det andra
  •  uppmärksammat ordens nyanser och värdeladdning i grupper pennor för att markera värdeladdning i dessa, det blev därmed också en snabbrepetition av adjektiv. De föreslog, argumenterade och prövade lösningar för att kunna sätta in orden i de grupper de resonerat sig fram till.
  • IMG_0194IMG_0192
  •  skriva ett brev från Mik till sin pappa, en person som Mik tidigare liknade vid en spade och förklara sina känslor för, ur ett sammanhang som både skulle relatera till nutid och dåtid. Då, för fem år sen var frustrationen total och missförhållandena stora för de två syskonen och nutid när huvudpersonen hunnit bli 16 år och lämnat detta bakom sig, fått trygghet hos faster Lena där han fått stanna efter ett antal turer med socialen.

Magnus Nordin i Bokpuffen.se

Vet du inte vad du vill läsa? Hyllorna dignar av böcker likt solmogna frukter, lugn bara, lyssna och plocka!

Avgrundens änglar
av Magnus Nordin

Något Är fel med ljudet!

var so = new SWFObject(‘http://dev.bokpuffen.se/wp-content/themes/twentyten/jwplayer/player.swf’,’mpl’,’300′,’24’,’9′);
so.addVariable(‘skin’,’http://dev.bokpuffen.se/wp-content/themes/twentyten/s/jwplayer/simple.zip’);
so.addParam(‘allowfullscreen’,’true’);
so.addParam(‘allowscriptaccess’,’always’);
so.addParam(‘wmode’,’opaque’);
so.addVariable(‘file’,’http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/www.bokpuffen.se/wp-content/files_mf/9789163875182.mp3′);
so.write(‘mediaspace’);

Ladda hem (Högerklicka, välj ”spara som”)

Bokpuffen app | Bokpuffen.se.

Självrannsakande inlägg från deltagandet i Skolverkets kurs #Betyg och Bedömning

Inlägget publicerades i Skolverkets diskussionsforum under pågående kurs och är därför daterat december 2013. Jag publicerar det på denna sida, inte för att det på något vis är meriterande, tvärtom men det visar på den förändring och komplexitet som skett sedan Lgr 11 infördes.
Klassens webbsida
Svar: 4.11 Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.
av Pernilla Mattsson – söndag, 15 december 2013, 08:35

Ja visst önskar vi väl alla att felet måste ligga hos någon annan. Men som den skarpsinniga analytiker jag är, ha! vet jag att det där ömkandet tar bara tid och fokus från problemet! Lika bra att sätta tänderna i eländet med en gång.

Skulle för någon dag sen sätta terminsbetyg i sexan för första gång då jag inser att 6/39 inte nådde E. Milda makter!  Lite sent nu! Något bättre var det när jag kunde räkna bort SVA-eleverna (sedermera godkände jag dock en av dessa då jag såg försöken att resonera och muntligt fanns mer att få ut)

Försökte hitta förklaringar, mitt arbetssätt i historia som lovordats, hade det trots allt inte fallit väl ut? Eller? Var det kanske ovana hos eleverna att arbeta mera laborativt med begrepps-och sambandsord som givit det magra resultatet. Eller att de inte skrivit av det viktiga från tavlan för att sen ha möjlighet att rapa upp det på ett skriftligt prov i vanlig ordning?

Eller var det så att jag nått ett steg till i min bedömning och faktiskt var uppdaterad efter matriserna och då först enligt konstens alla regler inte kunde ge E för att de inte nått alla förmågor? Något bättre blev det när kollegan som hade bedömt andra so-ämnen nämnde hur många hon underkänt och vilka.. Ja det var ju i stort sett samma barn! För en mikrosekund kändes det lite bättre SEN slog samvetet till med rätta!! Jag hade haft för dålig individuell koll under resans gång… Och inte blev det bättre av att det troligtvis var samma elever.

Jag som tyckte att lät det som ljuv musik då de diskuterade och plockade ihop ord-och begreppslappar, jämförde och drog paralleller till nutid . Men det är klart , det hade inte varit fel med mer formativ delbedömning  innan momentet var slutfört för att se vilka jag ännu hade kunnat plocka upp till E-nivå. Barnen är också ovana att självvärdera sig mot de mål som satts upp. Det räcker inte med att vässa sin bedömningsförmåga utan att i samma takt även vässa arbetssätt.

Sen finns det ju åtskilliga parametrar att beakta,” vad är till viss del, god, mycket god” och räcker det med att visa förmågan en gång? Har man den då? Nej eller? Hur många frågor av en viss typ ska tas med för att visa en  förmåga vid ett bedömningstillfälle osv? Har jag utformat den summativa bedömningen så att jag verkligen ger eleven tillfälle att visa kunskapen?  Nåja..tur jag kan rätta till det nästa termin och  har kollegor att gå utvecklas med!

Gissa repliken?

–  Sluta lipa och gå på flottan, vi kommer inte dö precis din fegost!, sa ……….. irriterat.

–  Hoppas gubbjävleln ramlar i sjön så att jag kan rädda så han känner hur det är för mig!, sa ………ilsket.

–  Jag skulle aldrig låta någon ta dig ifrån mig, sa ……. lugnt.

–  Varför lyssnar gossen inte på oss, varför kommer han inte med oss. Fattar han inte att han kommer få det bra!, sa ………….