Månadsarkiv: december 2013

Gissa vem!

Alla i staden var samlade runt den enorma granen. Snön föll som vitt glitter från himelen. Det hördes julmusik från centrum av staden, alla var glada. Men tillslut gick alla hem. Alla var trötta, det var sent och det hade börjat att blåsa. Det susade i granen och det började att snöa ännu mer.Nu var det tomt i staden, ingen var ute, det var döttstyst.

Hemma hos Kim var det också tyst, hon var den ända som var vaken. Huset var tyst och mörkt. Det ända som lyste upp det stora huset var granen som stog brevid den  öppna spisen. Det rykte fortfarande om den kvarblivna askan i spisen. Granen var stor och grann, klädd i stora röda julkulor, glitter rämmar, plast istappar och en stor fin stjärna i toppen av granen. Till och med Kims egna hemmagjorda tomtar fick vara med längst ner av granen.

Hon hade vaknat av något ljud på taket, det hade dunsat till. Det var säkert bara en snöklump från det stora trädet som blivit tungt och trillat ner på det snö fylda taket.

Kim gick till spisen, moroten till Rudolf var kvar. Med en besvikelse gick hon med trötta och släpande steg tillbaks till sovrummet. Precis när hon skulle sätta foten innanför trösken till sovrummet hörde hon någon skratta ”HO HO HO”.

Hon sprang ut ur rummet och in till det stora vardagsrummet, där såg hon en stor och tjock man med en röd, stor rock med röda byxor som var uppvikta vid slutet. Han hade en stor röd mössa med vitt fluff i kanten, stora bruna kängor med spännen på sidan. Runt den stora rocken med vita detaljer hade han ett tjockt mörktbrunt bälte. Hans stora tjocka kinder var röda av kylan där ute, hans skägg som gick ned till bältet var vitare än första snön som föll. Brevid sig hade han en säck, den var ljusbrun och sliten men framför allt fylld med presenter och inte vilka presenter som helst utan julklappar!

”Vem är du?” Frågade Kim med uppspärrade ögon och en haka som nästan nuddade marken.

”Jag är jag, vem är du?” Sa den rödklädda mannen medans han  la klapparna under den välklädda granen.

”Fin gran!” Skrek han som om han var någon sorts gran sammlare. Han fortsatte prata medans han tog upp ett stort silvrigt packet med grönt band. Grönt och silver var Kims favorit färger.

”Är det du som är Kim?” Frågade mannen försiktigt.

”Ja”  Svarade Kim med hoppfull röst.

”Då är nog det här ditt.” Sa han och sträkte över packetet till henne där han satt på knä framför spisen.

”Men nu måste jag bege mig.” Sa han med glad och munter röst

”´Lova mig en sak unga dam.”Sa han på ett alvarligt men ändå lektfullt sätt.

”Öppna inte packetet före jul.”

”Nej då, det ska jag inte.” Lovade Kim och la ner klappen på golvet som nu var fullt av presenter och klappar.

Mannen reste sig, plockade upp säcken mödofullt, tog moroten, satt sig i spisen och försvann, och inte lämnade han bara massa julklappar bakom sig, utan också ett häpnat barn som dock alldrig skulle glömma den natten.

Läs pappa, läs!

I kölvattnet av nyligen släppta PISA-rapporten som i Sverige alltid får stor plats i media vill jag med detta inlägg vidga debatten och belysa fler faktorer än i de traditionella mätningarna. De låga resultaten i läsförståelse kan vi tillsammans råda bot på, om och endast OM vi strävar åt samma håll. Skolan har ett stort ansvar här, så även hemmet. Handen på hjärtat, hur står det till med läsningen där hemma, finns förebilder och vad i hela friden gör barnen på fritiden?

Allt är inte nattsvart i Skolsverige. Skolverket skriver i sin Pisa-rapport att svenska ungdomar är mycket duktiga på engelska, demokrati och i samhällsfrågor. Man påpekar också i rapporten att bland de länder som försämrats mest finns tre nordiska samt Nya Zeeland och Australien, länder där barn och ungdomar har stor frihet att själva välja hur man använder sin fritid och utvecklar intressen. Det påverkar i sin tur prioriteringar och hur mycket tid man lägger på skolarbete, resonerar Skolverket. Det finns givetvis fördelar också med att svenska ungdomar tillhör dem som lägger mest tid på internet och sociala medier. Dessutom mäter inte Pisa-undersökningen sådant som kreativ förmåga, fantasi och initiativkraft.

Hur man än vrider och vänder på debatten så framstår dock en sak glasklart: Utan kunniga, motiverade, inspirerande och kreativa lärare med bra lön och status i yrket går det inte att förbättra skolan. (GP 15/12)

Sju punkter för att få pojkar att läsa! – LitteraturMagazinet.

Tja, här kommer vi med en julberättelse

Det var en gång en fett gammal gubbe år 1985  som bodde i Nordpolen med  9 renar och en hel drös med små nissar. De jobbade alla hårt så härs års, för det var bara 2 dagar kvar till julafton.
De yrade runt  små nissar i verkstaden och försökte hinna göra klart alla stora, små, långa, korta,mjuka och hårda paket i tid till den dag de alla väntat på.
– Ett sent paket till Saga Gustafsson i  Sverige, ropade en nisse med en alldeles för stor luva som han ideligen måste dra upp på huvudet så att den inte åkte ner i ögonen på honom.
– Lägg den i säcken, ropade den gamle mannen och skrattade.
– Hoh,hoh,hoh!
– Ok, svarade nissen och drog upp sin luva igen. Nissen skuttade snabbt därifrån och tog upp luvan två gånger till på bara de tre första skutten.
En annan nisse skrattade för sig själv när hon såg dem.
– Hans luva åkte ner fyra gånger, skrockade hon för sig själv, men återvände kvickt till sitt arbete. När de var så här få dagar till jul kvar kunde man inte lata sig om man var nisse!

Nu var de äntligen dags. Renarna stog på plats redo att ge sig av med den skinande blankt röda släden efter sig med den tre meter långa och två meter breda säcken på släppet. En dörr öppnades och ett par svarta stövlar visade sig följd av en lång röd kappa med ett svart bälte om den tjocka magen och sedan de vida skägget prydligt kammat hans fru för denna resa och med den röda luvan på topp.
Nissarna jublade!

Han snubblade på de hala taket och rullade ner till marken och det hördes ett så förfärligt brak att det föll ner ett stort glittrande lager snö från månskenet rakt på honom!

Publicerad till jul trots att jag misstänker att skribenterna ville jobba mer med den! God Jul alla härliga elever och läsare!

 

Gissa vem!

Det var snö ute en kylig vinter morgon då Kalle skulle gå på toa. Föräldrarna sov ännu och deras katt som låg på fönsterbrädan innanför huset. När Kalle hade vart på toa gick han till katten, klappade den och sa, idag är det den 24 December och kollade ut i den mörka himelen.

Snön glittrade och han såg ett barn som öppnade ett paket genom fönstret. Påtal om det tänkte han, var är mina paket och kollade under granen men inga paket där inte.

Han la sig i soffan och såg på granen en stund. Han hörde en smäll och paketen for ut genom skorstenen, tur att inte brasan var tänd.

Nu vaknade mamma och pappa. De åt frukost, sen såg de på Kalle Anka och efter det firade de med sin familj och släkt, delade ut presenterna. Senare såg han en röd klädd tjockis med vitt skägg  som vinkade åt honom i fönstret. Det var mannen som han hade fått paketen av.

Gissa Vem?!

Hon låg där skön i sin säng och väntade på han. Hon undrade hur han kunde ta sig genom den lilla skorstenen med sin stora runda mage och sin stora tunga säck.

Efter ett tag när mamma och pappa hade gått och lagt sig och sedan somnat djupt, så höll hon på att stänga sina ögon och falla djupt ner i sina drömmar. Just då så hörde hon ett duns, det var han, stor och rund om magen med en röd rock över och en liten luva med en liten fluffig boll på huvudet. Hans långa vita skägg var nu grått av all kol i kaminen. Hon var så glad och chockad att han fanns det var ju alltid pappa som delade ut alla paketen. Hon hade svårt att hålla ögonen öppna så länge till.

Gissa vem?

En rödklädd liten gubbe med stort vitt skägg kom in genom dörren. Gubben verkade ha ätit lite för mycket pepparkakor för gubben var lite rund om magen.

Han kom in med glada steg och sade högljutt: ho! ho! ho! med ett stort leende på läpparna och med glimten i ögat. Pappa bjöd in gubben på lussebullar och mjölk, han tackade så mycket för lussebullarna och mjölken och gav alla varsin julklapp, sedan var han borta, bara så där! Men han lämnade kvar en stor grå säck med ännu fler julklappar.

Gissa vem!

Det var den 24 december. Alla barnen sov. Ett av barnen i byn vaknade av att det skramlade från taket. Barnet gick ner för trappan. Kalle hette barnet. Kalle hörde en duns från öppna spisen. Han sprang dit och såg en tjock gubbe med röda kläder, vitt hår och skägg. Kalle frågade då:

– Ska jag få paket?

Gissa vem!

På en sen vinterkväll, när alla sov, så flög någonting över himlen. Detta något var en släde och i släden fanns det en säck med en massor av nallar, leksakståg, gunghästar och yttligare mer leksaker och gossedjur. Tre nissar satt också i den stora släden, en i fören, en där bak, och en bredvid en stor rödklädd figur.

Den stora figuren höll i tömmarna till nio stycken renar. En av renarna hade en stor tomatröd näsa som såg ut att skina i nattens mörker. Ett rop hördes från den rödklädda mannen, han ropade ”Rudolf, lys upp vägen för oss gamle vänn!”

//Recenserad av två äggplantor.

Gissa vem?

Det snöar ute. Jag sitter och väntar brevid granen, det är den 24 december. Det är varmt, brasan är tänt. Jag sitter och väntar på honom, den där gubben som kommer just den här dagen varje år. Han som har röda kläder, luva, stora stövlar och är tjock.

Jag hör en bjällra som plingrar. Jag hör något på taket, något som landar. Jag springer upp för trappan och slänger mig ner i min säng. Det är något som lättar från taket igen. Det där ”något” flyger iväg på den vackra natt-himmlen.