Alla inlägg av pernilla mattsson

I tid och otid

Egentligen har jag inte tid längre att som driva ett otal projekt, jobba 20% på Uppsala Universitet samt blogga med eleverna. Den här elevgruppen är stor och spretig men hjärtlig. Nu sparkar jag igång bloggen ändå, dels för att jag har seminarium med studenterna om digitala presentationsytor och dels för att jag kanske kan låta bloggen blomma upp med åk 6 innan sommarlovet.

Vi gör ju så mycket bra varje dag. När jag känner mig stressad och nere hittar jag goda pedagogiska tankar både här och hos andra pedagoger. Det är så lätt att glömma att varje dag är ett nytt kapitel och en möjlighet!

Idag har jag bara otid, men imorgon…

Resultatet en lektion i sig

Provomgång två om vikingatiden lät vänta på sig- på gott eller ont? Till denna omgång hade jag gjort om de digitala frågorna en del och målet var att de skulle ha ett snitt på 70% rätt. Medan de har nagelfarit sina och kamraternas kunskaper har jag observerat så mycket annat som jag inte trodde jag skulle hinna se. Jag har också kunnat frigöra mig och varit tillgänglig där jag mest behövts. Gruppens snitt i procent var hela 81. Häftigt och vinnarna är eleverna själva!

Påsklovet var förvisso ett oönskat break men å andra sidan, den kunskap som inte sitter längre än till första avstämningen är inte så mycket värd ändå. Jag fick frågan om man verkligen skulle ägna lektionstid till att träna på inför prov. Varför inte?! Det finns mycket som talar för detta.

  • Att använda varandra som lärresurs ökar effektiviteten
  • Att få höra många fler positiva kommentarer och peptalk ” Bra gumman! Great och där satt den!”
  •  Att vässa sina förklaringar och argument
  • Att nöta in och få snabb och personlig återkoppling av gruppen på det som visat sig vara en stötesten.  ”Vilket bestick, va de nu´ra som inte fanns på vikingatiden”.
  • Att tvingas gå till botten med oklarheter som ensamt lösts med en axelryckning
  • Att jobba med olika sätt att träna in, befästa samt förhöra varandra
  • Att upptäcka varandras olikheter och försöka skapa förståelse för att vi lär oss på vitt skilda sätt
  • Gruppkänslan torde stärkas av att se vad man tillsammans kan åstadkomma.

Vad är då att lyckas? Vad är vinsten med detta sätt att jobba och utmana?  Som jag ser det, är inte kedjan starkare än den svagaste länken.  Alla ska lyckas! Alla ska ges / få / ta chansen att lyckas höja sig och sin lilla grupp till nya oanade resultat för att på så sätt höja hela klassens resultat.

När de ska se och tolka diagrammen kommer jag också att framhålla små grupper i gruppen som gjort klassens höga totalresultat möjligt. De som lyft resultatet mest. Jag kommer att lägga fokus på hur de arbetat, vad de själva tror var konceptet till framgång och känslan både innan och efter.

Det jag vill att alla ska ha med sig är behållningen av detta till ett annat arbetsområde och känslan av att allt är möjligt!

Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera, hur kommer det sig att elever som jag uppfattar som normalpresterande inte höjt sig utan ligger kvar knappt hälften rätt precis som tidigare? Gruppsammansättning, svårigheter jag borde förutsett, oengagerande, vad?! Det är redan min nästa utmaning!

Läs löp som fan läser Bibeln!

Ibland framstår den digitala utvecklingen som ett enda stort hot och allt för ofta publiceras feta löpsedlar med olycksbådande rubriker. Vem minns inte själv hur man i halvtimmeslånga samtal ockuperade telefonen till föräldrarnas förtret. Om jag jämför vad jag kunde som barn på 70-80-talet och vad barn av idag kan så var det helt andra kunskaper vi hade. Om kunskapen då, var mer värd än nu är tämligen irrelevant. Det var kunskap färgad av den tiden och dess omgivning. Precis som nu.

Det digitala användandet ökar och vem kunde ana det? Ja vem kunde inte förutspå det?  Mobilen är minnet, styrning av hemmet, bankkontakten, kameran, inköpslistan, sociala umgänget och hjälpen på vägen. Och just det, man kan ringa på den också. Det är klart att användningen ökar för mobilen är var mans pryl och långt ifrån den enda digitala verktyget.

I skolorna lär vi ut att elever ska kolla källor, vara kritiskt granskande, kunna namnge de källor de använt och tänka på vem som skriver eller publicerar och i vilket syfte de gör det. Detta borde också gälla vårt sätt att se på det media och feta löp lägger ut. Sant eller falskt är inte fullt så svart eller vitt längre, det finns långt flera aspekter än så. Vad vill det du läser eller hör få dig att tänka? Vem riktar man sig till? Statistik, avhandlingar och klipp kan tolkas och plockas ur sitt sammanhang och få den mest absurda åsikt att verka vettig!

Och visst är det väl även så att vi till mans kan känna osäkerhet inför ny teknik som går långt över våra huvuden? Då är det lätt att dra i bromsarna, hålla hårt i käpphästarna  och hitta precis de avhandlingar man vill se för stunden. Det är just då du ska tänka ” källa på det”?!

Det gäller även för inlägg som detta där jag avslutar med att länka till en personlig favorit i mediebranschen, en journalist med skarp hjärna och hjärta, Emanuel Karlsten som jag tycker sätter fingret tydligt på dilemmat. Är det kanske så att akademikerns magkänsla och artiklar som göder denna känsla också bidrar till att  hålla emot att skolan lyfter?!

Bokprat: Jag, Dante och miljonerna

Bokläsning

Efter påsklovet lägger vi fokus återigen på lässtrategier och pratar bok. Bibliotekarien har köpt in Jag, Dante och miljonerna av Frida Nilsson i klassuppsättning och jag har gjort arbetsuppgifter vi ska använda till boken.

Innan uppstart har de i uppgift att via den digitala väggen padlet.com gå in och förutspå handlingen. Väggen ska sen följa läsuppgifterna och tid kommer också att läggas på att göra den till ett obligatoriskt bollplank där de ska göra inlägg , kommentera och bidra på allehanda sätt. Molnet ovan är från första sittningen då jag samlade ord som sades.

Tur, lust eller träning? Vem vill inte lyckas?!

Jag är i grunden ointresserad av sport, jo jag minns favören att få kasta sig ut från lektionssalarna för att se Stenmark åka på TV:n i kaffis under högstadietiden. Vi var några som tyckte det var varmt och skönt där vi var och tog det hela med ro..kanske tränade vi lite till på att förstå vad som gjorde att bubblorna i kemiförsöken ändrade färg och hur dörren fick de flesta experiment att gå förlorade.

Jag har en elev att tacka för att jag läst sportkrönikor ett tag, hade jag inte sett den blonda kalufsen, det rättframma leendet eller känt igen #Stillman hade jag inte tagit mig igenom en enda spalt på sportsidorna. Senast var kontentan att tur det har man inte inom sporten, tur det kommer av träningsmängden! Ping! Huvudet på spiken! För visst är det så det är, oavsett vad du tränar så krävs mängdträning innan det eventuellt blir tur av!

Senaste veckan har twitterflödet mitt debatterat just frågan HUR vi ska få barn och unga att ta i! Jag orkar inte längre höra att det ska göras av hjärtats lust, jag tror mer om elever än så. Jag tror att de inser att när de tar i mera och får direkt återkoppling och tips på vad de kan utveckla, så kommer också viljan att göra det där lilla till som ger resultat!

Jag vet! För trots att det är lov ser jag att de är inne och tränar på länkar jag lagt upp. Om det är av lust eller av att jag piskar dem till det det vet inte jag! Men jag vet att det finns en vilja att lyckas och där nånstans växer förmågan de ska ha med sig i livet! Ibland händer det att jag återkopplar trots lov, om det är av lust? JA!

Som sagt sport är inget för mig, men att få höra tränaren säga att de som vill spela match också ska delta på träningar det är fostrande och något vi borde applicera rakt av i skolvärlden! Träning ger! Gör vi det så kommer nog turen också!

Elev i åk 4, logga in på Schoolsoft och träna vidare med din grupp. På torsdag gäller det!