Månadsarkiv: maj 2013

prao

 

första gång pratade vi i skolan om prao. Började jag tänka  hur det blir,

vart ska jag praoa, jag tänkte på olika platser, det var svårt att bestämma

mig.Efter mycket tänkande bestämmde jag att göra prao i bingeby hallen

jag valde denna plats för att jag  tycker om arbeta i.

Jag har praoat hos min pappas kompis i bingeby hallen. Jag började

klockan 9.00-13.00. Första dagen var det spännande för mig.

När jag åkte dit träffade jag en tjej, hon berättade för mig vad jag skulle

göra. Första dagen ställde jag och min kompis fram läsken,vin och

saft, då åt vi pizza. Sedan ställde jag och min kompis fram allt i affären.

Andra dagen fick jag och mina kompisar gå till kassan och titta på,

Vi åt biffstrogonof.

Sedan jag ställde  fram maten och glassen där de ska vara.

Det var roligt att jobba där  ,personalen var snälla.De började klockan 9-13

Om ska jobba där man måste kunna jobba på kassa och erfarenhet.Jjag

tänker inte  på den jobb på framtiden,jag vill blir police

| Ormen |

”Kommer du Oskar?” ropade mamma med hög röst. Jag ökade tempot när jag gick. ”Ja mamma, jag kommer!”, ropade jag tillbaka. Jag såg att hon märkte att jag inte ville se operan.

Operan hette ormen, den verkade vara urdålig när jag läste omdömet i tidningen. Det stod bara att den var sorglig och gripande. Men varje opera som jag hade sett med min mamma betydde sorgligt istället sömnpiller och gripande betydde tråkig.

Jag såg nu det stora operahuset som stod praktfullt på sin höga kulle. Det var gjort av tegel och trä och man kunde se att det var gammalt. Ett fönster var krosat och en massor av sprickor fanns i väggarna. Trädet på byggnaden verkade vara fuktigt och möglande och det var inte någon imponerande syn.

Mamma såg på mig och synade mig nogrant, sedan sa hon ”Nu får du lägga benen på ryggen, Oskar. Vi är nästan framme nu!”, jag såg på hennes ansiktes uttryck att jag inte hade något val och jag följde efter.

Vi gick in i operahuset och ställde oss i kön till salong tre. Jag märkte genast att biljettkillen som tog emot biljetterna var väldigt egendomligt lång.

Han var blek och hade ett litet svart skägg. Han hade långa skrovliga naglar och hans blick var nedlåtande. Han tittade på mig samtidigt som han klippte någon annans biljett. När han klippte biljetten gjorde han det väldigt snabbt, det påminde skarpt om hur en orm biter tag i en mus och sväljer den. På rak arm kunde jag säga att han påminde om en orm. Det faktum att han faktiskt var kusligt lik en orm var en obehaglig tankte.

Men när jag såg i hans ögon blev jag som förtrollad av hans djupa blick. Jag kände hur jag tappade kontrollen över min egen kropp. Jag såg hur jag tog ut min husnyckel och hoppade på min mamma jag brottades med henne och såg hur jag förde min nyckel närmare hennes hals. Jag var rädd, jag hade verkligen ingen kontroll alls, jag bara hängde med men utan vilja. Jag kunde inte blunda jag kunde inte röra mig. Jag såg hur min mamma bleknade. Hon blev helt livlös.

Jag hade fått tillbaka kontrollen och kände på min mammas hjärta, det hade stannat. Jag fick ett slag i huvudet av en polis och det svartnade. Det sista jag såg var biljettkillen som log med ett retfullt leende och han såg mer ut som en orm än jag någonsin kunde föreställa mig.

                                                                           ***

– Mr Duck –